Jag må ha breda höfter o axlar, smal midja med utåtstående revben o ryggrad, stora händer o fötter, putande ballongmage o lite tjockare lår, trötta och skelande ögon, lång näsa med sne nästipp, bred käke, gropig haka, glipande leende med lite skeva tänder med vita fläckar på och en tand som saknas där bak som gör att jag knappt vågar le på samma sätt längre.
Jag skulle nog kunna fortsätta lite till…

Jag är medveten om mina “brister”, men det är dom som gör just mig speciell.
Det är en av de största orsakerna som gör att jag gillar att modellera lite o fota mig själv, för att få till de där bilderna som får en att känna,
jag är faktiskt vacker som jag är 🙂

Jag har lite sociala svårigheter, bl.a. är jag blyg, mår oftast dåligt och har ont, har dåligt självförtroende och tycker att det ofta är jobbigt att ta mig an att umgås med andra.
Vilket gör att jag oftast fotar mig själv istället, men det är inte det enklaste att fota sig själv och hitta de rätta vinklarna, fokus etc. Men det är helt klart lättare när man har en trådlös avtryckare och en vändbar skärm på systemkameran 🙂

Det är en lång process att försöka arbeta på sin sociala förmåga utan att bli allt för obehaglig och illamående.
Men det vore skoj om man en dag skulle vakna upp och våga ta ett steg till utåt, som att hitta andra att fota, vänner som främlingar.
Så jag kan få andra att må bra om sig själva också 🙂

För jag tycker det är något som alla borde testa på,
att modellera är roligt och man får en liten boost till sitt självförtroende.
Ingen är perfekt, man kan bara vara den perfekta versionen av sig själv och omfamna det med kärlek. Försöka titta på sig själv i spegeln o säga att än om jag ofta känner mig lite tråkig och ful, så är jag ändå vacker.

*ställer mig upp*

“Jag är 31år och jag är fortfarande vacker och speciell på mitt sätt och det ska jag fortsätta vara om 10, 20, 30 år etc <3